Susanne K. Koch, Inger C. Grödal och Gunnar-J. Schei från University of Oslo använde i sin presentation ”The natives are restless, Higher education and the culture of the digital natives” bilden av ”old schools” och ”new schools” för att problematisera denna fråga.

Enligt den gamla skolan äger lärare sanningen och har uppdrag att förmedla egen kunskap till studenterna till skillnad mot den nya skolan där lärandet betyder bl a ”faciliating for learning and constructing the knowledge”. Föreläsarna anser att lärare och studenter bör samarbeta för att komplettera varandra. Lärarna har pedagogisk kompetens och informationskompetens och studenterna kunskap kring användning av nya kollaborativa tekniker och verktyg. Tillsammans kan nya inlärningsmetoder utvecklas eftersom ”students know the tools and teachers knows the pedagogy”.

 

Genom att lyfta upp studentperspektivet anser vi att detta var ett mycket behövligt bidrag på EDEN konf.
Alen Doracic och Ingrid Johansson

Jag deltog i en spännande workshop kring  ”Building a culture of innovation in learning” (eLearning, blended learning, netLearning, distanslärande, etc). Det finns ett problem med att från ”desired innovations” till ”achievd innovation” så händer det något. En stor del av de idéer och planer som görs fullföljs aldrig, kommer aldrig att omsättas i förändring.           

Vad beror det på?  Självklart finns det en väldigt komplex bakgrund till det. en sak tror jag handlar om vår brist på förståelse för vad som krävs för förändring, krav och förutsäättningar, och hur förändringen behöver stödjas. Det finns numer en hel del forskning kring detta, kunskap som egentligen behöver beaktas i alla sammanhang när man vill påverka och utveckla något. Det räcker inte med att ha en bra produkt, ett bra IT-verktyg eller applikation. Man behöver studera vad som händer mellan cirklarna i figuren, där sker något som leder till ”idéförlusten”. Learnovation är en europeisk gruppering av forskare där syftet är att ”develop a consensus based new vision of eLearning linked to innovation paradigms and take into account the differentiation dimension of the eLearning territories”. Ett lovvärt men svårt arbete låter det som.  De har som mål att publicera ett antal rapporter (policy, rekommendationer m m). Kan vara värt att hålla ögonen på. Lär mer på www.elearningeuropa.info/

Men…..tänk om det inte leder till några innovationer? Kan det till och med vara kontraproduktivt att formulera rapporter, komma med direktiv uppifrån?  Hur påverkas innovationslustan av det? Tål att tänka på.

Konferensen hålls i en lagom ventilerad arkitektoniskt vacker byggnad med en otrolig utsikt. Det gläder jag mig åt en varm dag som denna. Att sjunka ner i en skinnfåtölj mellan sessionerna med en kopp kaffe. Spännande rena ytor att vila ögonen på, kombinerat med konst och arkitekturutställning som är intressant att ta del av. Kul…..synd att konferensen är slut i morgon.

Vi pratade om att vi skulle dela med oss av våra foton vi tagit från konferensen och resan. Mitt förslag är att vi laddar upp dem i ett webb-fotoalbum. därför har jag skapat ett konto på www.fotki.com logga in genom användarnamn: eden2008 och lösenord namnet på hotellet vi bott på inklusive siffran i ett ord (ex. Statt 1 blir lösenordet statt1).

 

Efter att ha försökt blogga lite snabbt under fikapausen kom jag till en överfull lokal för sessionen Technological Culture: Web 2.0 Tools and Social Media. Alla fick inte plats och en del fick sitta på golvet eller stå ute i korridoren och lyssna.

Dåligt av konferensarrangörerna att inte ens försök sätta in några ytterligare stolar.

Non Scantlebury från The Open University i England gjorde en riktig intressant presentation av ”Collabaraitive Learning Using Social Tools for Enquiry, Reflektion and Sharing”. Bland annat betonade hon den tid det tar för användarna att bli trygga med den nya digitala verktyget och behovet att ge riktlinjer för hur man skall använda dess.

Thomas Hülsman från Tyskland gjorde en presentation om utmaningarna gör onlinedistansutbildningar från webb 2.0. Jag uppskattade inte hans presentation. Dels tog det väldigt lång tid innan han kom fram till vilka slutsatser och utmaningar han såg av de nya webb 2.0-verktygen. Dels tycker jag han gjorde en felaktig analys. Jag måste göra den reservationen att jag är en stark webb 2.0-anhängare inom utbildning och lärande och att jag därför kanske inte är helt objektiv. Hülsman tog sin utgångspunkt i ett antal webb-tjänster som drivs av kommersiella företag och utifrån de affärsmodeller som dessa företag har utvecklat för dessa tjänster och att det finns inga gratisluncher, inte ens inom detta område. Mina invändningar är följande:

• det finns en mängd webb 2.0-lösningar som kan användas inom utbildningssektorn som är fria och gratis – man skulle exempelvis kunna nämna wikiversity, den kursverksamhet och tillhandahållande av läraktiviteter som tillhandahålls inom ramen för Wikipedia

• det pågår en intensiv diskussion om det finns något som är gratis på nätet och inom webb 2.0 – exempelvis så håller Wiredredaktören Chris Andersson som lanserade begreppet the long tail (den långa svansen) att skriva en bok som kommer att heta Free. Man pratar också om en ny affärsmodell som man kallar för freenomics, vilket innebär att 20 procent användarna är superanvändare och är beredda att betala en tjänst och att detta räcker för att betala för tjänsten, även för de övriga 80 procent som inte är beredda att betala för tjänsten

• i och med att digitala produkter kan dupliceras gratis i ett oändligt antal kopior, vilket i grunden kastar våra ekonomiska modeller över ända, så blir följden, dels att äganderättsbegreppet blir meningslöst när vi har ett oändligt antal kopior, dels att när vi har ett oändligt stort utbud blir det pris man kan ta ut i princip noll. Detta gör de gamla industriella affärsmodellerna meningslösa

Hülsman gör helt enkelt en 1.0-analys av ett webb 2.0-fenomen, vilket i sig blir helt missvisande.

Därefter presenterades ett norskt paper som var mycket intressant. Det handlade om högre utbildning och de digitala infödingarnas kultur. Det modifierade den förenklade uppdelningen i digitala immigranter och digitala infödingar och att det är ett mycket mer mixat och en mer komplicerat bild av båda dessa grupper. Detta ligger i linje med andra undersökningar av den sk Googlegenerationen och att den digitala kompetensen inte är så homogent fördelade som man tidigare har antagit. Dessutom påpekade paperpresentatörerna på det nödvändiga behovet att utveckla ett kollaborativt lärande tillsammans med studenterna, inte åt studenterna. Presentationen var också helt pedagogiskt lysande.

Avslutningsvis presenterade Steve Wheeler från University of Plymouth ett paper som handlade om hur man kan ”binda ihop” studenter och handledare/mentorer, framför allt för att överbrygga ett geografiskt avstånd, men kanske även sociala avstånd, med hjälp av bloggar. I den pilotstudie han och hans kolleger har genomfört har en blogghandledningsgrupp jämförts med en kontroll-face2face-grupp. Slutsatserna har hittills blivit blandade. En del studenter föredrog bloggande, en del gillande inte alls bloggandet och en del face2face-studenter hade önskat att de ingått i bloggruppen så att de sluppit en så socialt nära relation med sin handledare.

Andra inlägg om detta sessionspass: getupdatednow, getupdatednow2

Även den officiella konferensbloggen skriver om den norska presentationen

Att blogga från konferensen är inte enkelt, det begränsade trådlösa nätverket som med jämna mellanrum tappar anslutningen, den stora bristen på eluttag och endast fyra allmänna datorer på 560 konferensdeltagare gör det inte enkelt, men vi försöker så gott vi kan.

Bordsyta, eluttag och trådlös nätverk

Alan Doracic och Ingrid Johansson, båda från Högskolan i Borås försöker förstå hur man bloggar med wordpress från en av de fyra allmänna konferensdatorerna

Britt-Marie Oja, NSHU och Birgitta Persson, Umeå universtitet har hittat sköna fåtöljer för bloggande

Jag haller med föregaende bloggare om Anna Kirah, framförallt hade hon det manga andra talare tyvärr saknar: presentationsteknik. Vilket kanske hör ihop med att hon inte försöker förmedla hela sitt yrkesliv pa 20 minuter utan bara det väsentligaste. Vilket i dag var att lyssna pa användarna/människorna.

En annan bra poang var att lärande inte far vara jobbigt. Exemplet var sökniongar pa internet där lärandet alltsa sker utan att du är medveten om det (oftast) eftersom du är i behov av information om nagot. Det andra budskapet som jag snappade upp var att e-lärande utan konversation inte är bra för nagon.

För att översätta det till teorier om lärande blir det motivation och socialisation. Motivation är nagot som blir viktigare och viktigare ju med aldern och som (nastan) kan förutsättas inom högre utbildning. Lägg där till den social biten som vi är starka pa i norden sa är det bara en sak som saknas: tillgangen. Google löser tillgangen genom att vara en effektiv sökmotor – hur löser vi tillgangen till vart kursmaterial pa webben? Det maste vara enkelt att tillgängligöra sig, hitta och använda.

Här vill jag plocka in tidsaspekten som Bill McNeilli en parallellsession senare nämnde (att läsa pa skärm tar 25% längre tid, läser man dessutom komplexa texter bade en och tva ganger extra…) sa behöver vi vara mycket tydliga pa hur vi presenterar de texter och den information som vi vill att studenterna ska reflektera över (det social lärandet).

Jag tror pa att förpacka föreläsningarna sa som studenterna vill ha det! Och i brist pa entydiga svar pa den fragan skulle jag packetera mina föreläsningar som webbisdor (istället för powerpoint) med text och bild samt som podcast (dvs bara ljud). Kanske skulle jag krydda dessa med lite av min favorit musik… personlighet ger en närhet och tillit som Lani Gunawaradena, plenary session, betonade som viktigt. Spara fragor till en webvideokonferens och komplettera med nagot socialt kunskapsbyggande (blogg etc). Är det nagon som testat att förpacka sin aföreläsningar pa olika sätt? Vilka kombinationer av webbverktyg fungerar för er?

pa portugisiskt tangentbord/
Jonas Paulsson, NSHU

Förmiddagspasset inleddes med fyra plenarföreläsningar. Först ut var Anna Kirah, designantroplogist som jobbat för Boeing och Microsoft, nu verksam i Danmark och som pratade på temat Meaning Mining Rebels: Exploring People-Centred Concept Making and the Design Mindset. En del personer är bara helt förtjusande, både som personer och deras budskap som de försöker förmedla och hur de förmedlar det. Anna Kirah är en sådan person. Jag hade gärna lyssnat på henne betydligt längre.

Alain Trait, ordförande i EDEN och pro-vice-chancellor vid Open University i England pratade under rubriken Where Do We Learn? At Work. Trait betonade att lärandet bör ske i relation till arbetet då arbetet är så betydelsefullt för oss människor. Tait rekommenderade läsning av sociologen Richard Sennets senaste bok The Craftsmen. Sennet är en av få sociologer jag själv läst och jag har själv använt mig av hans böcker i min egen undervisning. Tait rekommenderade också David Lodge och dennes Nice Work, en bok jag har läst. Lodge är också en av mina favoritförfattare som å ett mycket träffande sätt beskriver den akademiska världen och dess krockar med omvärlden.

Tredje talaren var Lani Gunawardena, amerikansk professor från University of New Mexico som i sitt anförande Cultural Aspects of Communication Processes Online – Identity, Gender, and Language in Synchronous Cybercultures redovisade sin undersökning hur studenter och andra använder sig av internet informellt, framför allt hur man använder sig av chattande. Hon har undersökt olika grupper i Marocko och Sri Lanka.  Intressant i hennes föredrag var hur elärandet och distansformer påverkas av informellt kontra formellt användande av internet (exempelvis epost kontra chatt), privata kontra mer offentliga former (möjlighet till att skapa en egeen eller annan identitet eller vara helt anonym), och hur detta blir tydligare i ett interkulturellt perspektiv.

Andra inlägg om plenarpasset: Helena, jonasp

Från officiella konferensbloggen: Steve Wheeler 1, Steve Wheeler 2

Nu ska jag skriva på ”rätt” ställe! Igårkväll var vi ute i Lissabon stad. Hamnade på karneval, det firades S:t Antony – vad han då har gjort?? Vi åt gott på en trevlig restaurang. Idag är det lika varmt som igår, synd att vi bara är inomhus. Vi är dock här för att bli e-learning-kompetenta. Idag var jag på en intressant föreläsning om universsitetet Aberta som på två år utbildade lärarna i e-learning. Från 86 % okunnighet till ”fullfjädrade” inom e-learning. Uppfattade dock inte om alla utbildningar vid campus omvandlats till nätburna. Därefter lyssnade jag på något tekniskt om Moodle som jag inte orkade lyssna helt på. Det är förståss utifrån studentperspektiv viktigt att sidorna är lätt att få upp. Ska försöka se på solen en liten stund nu. Ha det så gott alla där hemma. Kramar till mina gossar – skönt med sommarlov!!

Birgitta

Fredagens forsta parallell session som vi lyssande pa var D3 Technological culture: Web 2.0….som inleddes med Non Scantlebury fran The Open Univ. UK. Ett projekt med namnet CLUSTERS (Collaborative learning for social tools for enquiry, reflection and sharing) agde rum mellan juni-nov 2007.  Verktygen som anvandes i studien var:Ning, Facebook, Del.ici.ous, fOUndit, Flashmeeting, PB wikit.

Syftet vara bla att reflektera over mojligheterna med att arbeta med olika kollaborativa verktyg. Meningen var inte att anvanda sa manga verktyg som mojligt utan att utforska potentialerna  med de olika foreslagna verktygen pa ett konstruktivt satt. Projektet mojliggjorde for dessa deltagare att undersoka, experimentera, dela med sig av, formodligen ”head banga” en aning samt utvardera verktyg for ett fortsatt anvandande.

7 stycken ass.lectures och 11 st bibliotekarier deltog i projektet. Valet av yrkeskategorierna beskrev  Non med att understryka att lektorer lange kant en avsaknad av att arbeta aktivt med sociala kollaborativa verktyg och bibliotekarierna fran univ.bibl. har idag ett utarbetat satt att vardera information (kallkritiskt inte minst).

Under projektets gang debatterades det, delades erfarenheter, forhandlades och utvarderades verktyg i olika konstellationer.

En av projetkets slutsatser vara att se en okad professionell kunskaps hantering samt tekniska begransningar som paverkar och avgransar deltagarnas/studenternas mojligheter och forvantningar. Non anser slutligen att vikten att dela erafarenheter och kunskaper for att kunna bemota denna typ av utmaning.

Vi kan varmt rekomendera Non som en stralnade foredragshallare.

Mvh Ingrid J och ALen D

 

Min upplevelse av torsdagen ar att det en upplevelse att vara pa dessa stora konferenser ar att det ar valdigt manga intryck att ta in pa en dag. dagens basta forelasning holls av en israel Yaacov J. Katz  den handlade om hur attityder mellan isreler och araber  i  Israel paverkades av ett e-larande projekt. Jag vill aven formedla en lank omen undersokning som involverade studenter i 6 lander daribland Sverige lanken ar www.elene-tlc.net.

Dagen reflektion ar att vi ar pa en konferens om it och larande, dar det endast finns 4 publika datorer, och det tradlosa natverket ar nastan omojligt att komma in pa . Detta gor att det ar lite problematiskt att kunna blogga. Magnus